Var tog försiktighetsprincipen vägen på Riksten ?
Inom F18 området finns stora områden, som är förorenade av flygbränsle, oljor, mm och framför allt av giftig asfalt.
När man nu har grävt och gräver frigörs mycket av dessa gifter och sprids med tiden till vårt vatten.
Var och hur mycket miljögifter som finns, är det ingen som vet. Därför har vi i bp krävt att en utomstående och oberoende miljörevision ska genomföras snabbt, innan utbyggnaden av F18/ Riksten fortsätter. Men majoriteten, s, v och mp har tillsammans med övriga partier i fullmäktige sagt nej och så kan grävandet fortsätta utan att dessa partier egentligen har en tanke på vad som händer på området.
Sedan årtionden har forskare varnat för att exploatera ett område, som man vet är förorenat , utan att först genomföra stort antal kemiska analyser av markprover på olika nivåer och inom hela området. Därefter gör man en s k professionell assessment, dvs. en bedömning av olika framtidscenarier. Först därefter beslutas om man skall göra något och hur man skall gå vidare.
Förre statsministern Göran Persson (s) sa i en regeringsdeklaration att F18 skall bebyggas.
Sedan var det bråttom för (s) med stödpartier att lägga ned småflygfältet och starta upp utbyggnaden av bostäder och arbetsplatser på området.
Det var här det stora misstaget gjordes, som kommer att få konsekvenser mycket långt fram i tiden. Ingen professionell assessment dvs. en kvalificerad kemisk miljöriskbedömning utfördes - det blev riv och gräv först och sedan får man se hur det går.
Inget parti inom fullmäktige tycks veta något om den svenska försiktighetsprincipen, som skall tillämpas inom miljö, medicinsk forskning och kärnkraftsteknologi.Här kan man mycket väl jämföra tunnelbygget genom Hallandsåsen - en miljöskandal som förgiftade grundvattnen och förlängde byggtiden med 16 år. Tunneln kommer att bli 8 500 meter lång och beräknas kosta nära en miljon kronor per meter färdig tunnel.
Det är onekligen pinsamt att förtroendevalda politiker inte förstår att kommande generationer kommer att få ärva dagens miljöproblem men ännu mer beklämmande är att man inte vill ta ansvar för sina beslut för det är alldeles för jobbigt att ta reda på fakta och utreda konsekvenserna under pågående arbete.
Med många hälsningar
Ulla-B. Ludvigsson
Gruppledare